Skrivet Pre-Gotland

Nu är jag tillbaka på plats i Sverige, bara aningen jetlaggad. Jag har dock ingen tid att slösa då jag ska till Gotland imorgon, och sedan efter det påbörja min flytt till Stockholm. Sista veckan hade jag ingen tid att skriva något här. Vi hade så fullt upp att vi gick upp vid 8/9-tiden och la oss 23-00. Däremellan var det fullt fart hela tiden, nästan inte en lugn stund! Så nu kommer summeringen såhär i efterhand istället.

Skrivet på Gotland

Den sista veckan spenderade vi på Universal Studios i Orlando samt i Washington DC med omnejd tillsammans med Amanda, en gemensam kompis. Universal Studios var indelat i två parker, en med samma namn som hela stället och ett som hette Islands of Adventure. Första besöket skedde på Universal Studios-delen. Där fanns det åkturer från bland annat Harry Potter, The Simpsons, och Transformers. Helt okej nöjespark, 6/10 - jag vart väl inte direkt superimponerad. Sen vilade vi en dag och tog oss därefter till Islands of Adventure, vilken visade sig vara en roligare upplevelse. Åkturerna var mycket bättre och det var allmänt en mycket mer välplanerad park. Dock fick jag otroligt ont i ögonen av 3D-effekterna som fanns på vissa av åkturerna så jag skippade Spiderman och Hulken-åkturerna. Men sen tror jag att vi åkte allt förutom barn-attraktionerna. Parken får 8/10 på nöjesskalan - vilket är bra då jag inte är ett stort fan av just nöjesparker.

Efter parkerna flög vi mot DC! På bokningen stod det att det skulle ta 2 timmar och 30 minuter, men när vi satte oss på flyget sa kaptenen att dagens flygning skulle ta endast 1 timme och 30 minuter. Lustigt nog blev vi försenade med just 1 timme så tidsplanen höll trots allt. Väl framme hämtade Amanda upp oss och vi åkte för att äta middag på Cheesecake Factory. Självfallet åt vi cheesecake till efterrätt! Dagen efter besökte vi hjärtat av DC, eftersom Amandas värdfamilj bor i Vienna tog vi tåget in, vilket tog ungefär en halvtimme. Vi besökte sen National History Museum, The Holocaust Museum, och alla monument som fanns runt om i "centrum". Vi såg även vita huset innan det var dags att åka tillbaka till förorten.

Dag tre i Washington bestod av en utflykt till Mount Vernon, där George Washington bodde. Vi var där medans de hade en War of Independence-reenactment så alla var utklädda vilket var en rolig överraskning! Sen tog vi oss in mot Alexandria för att äta lunch på Chipotle (tacos/burritos kan man säga). Sen åkte vi över från delstaten Virginia (som vi befunnit oss i hela tiden) till Maryland och Emma shoppade det sista på en outlet. Därefter åkte vi till Great Falls Park, främst för att Amanda hade ett möte med sin Au Pair grupp, men vi gick sedan en promenad längs med floden. Vattenfallet som fanns där såg mer ut som en fors eftersom det var högt vatten. Fjärde dagen spenderades tillsammans med Amanda, "en dag på jobbet" kan man väl säga. Vi vek lite tvätt, åkte och handlade lite, sen på eftermiddagen tog vi hand om barnen och åkte med dem på deras aktiviteter. På kvällen åt vi på en lite finare restaurang, jag försökte beställa en 29 dollars stek, men den informerade dem mig efter jag beställt var slut. Så jag fick byta till entrecoten (eller vad det nu blev)!!

Sista dagen i Washington, i USA, på hela resan var vi på jakt efter en foundation(?) åt en av Emmas vänner. Vi åkte runt till flera butiker i jakt på den, och till slut fick vi tag på den. Vi åt frozen yoghurt och åkte sen hem till Amanda för att det var dags att börja packa ihop. Eftersom vi skulle till flygplatsen "Baltimore Washington Airport" som låg en bra bit bort, tog vi en Uber. Tråkigt att behöva säga hejdå, men någon gång måste man väl tillbaks till "verkligheten", eller något.

Flyget hem skedde i två etapper, första var till Island på 6 timmar. Andra var till Arlanda på 3 timmar. Stolarna var väldigt obekväma så det var en inte så njutbar resa. Sen har jag lärt mig nu att resa över natten är en väldigt dålig idé om man inte vill vända sitt dygn. Eftersom jag kanske bara sov knappa två timmar på hela resan (som varade 11+ timmar) så var det galet svårt att hålla sig vaken. Vi kom i alla fall hem utan några missöden.

Snipp snapp snut, nu är resan slut.

Jag håller fortfarande på och smälter hela resan så känner mig inte i ett stadie att reflektera något djupare över det hela, än. Det innebär alltså att den här reseloggen har nått sitt slut.

The End

Nu är det inte långt kvar till resan hemmåt. Vi flyger ikväll vid 19 mot Island för att sen byta till flyg mot Sverige. Jag har inte haft tid att skriva nu senaste veckan så det blir en summering när jag kommer hem igen!

Dagens kreativa titel till ära blir det en kort sammanställning på vad som hänt de senaste dagarna. Vi har lämnat Fort Lauderdale bakom oss och med buss begett oss norr ut till Orlando. Det finns inte särskilt mycket speciellt att ta kort på, därav avsaknaden av bilder. Jag köpte i varje fall en hel del kläder på Sawgrass Mills, vilket ses i banner-bilden. Allting är såklart märkeskläder, för att det är så otroligt billigt! Ungefär 3 till 4 gånger billigare än i Sverige, och eftersom jag inte har oändligt med plats i ryggan så blir det bara det "bästa".

Bussresan gick utan problem och var ett billigt sätt att resa på. Detta var en till och med för oss en för kort sträcka att flyga. Bussen kostade $10 per person, det inkluderade bokade platser. Platserna vi valde var förstås de bästa längst fram i dubbeldäckaren, så vi hade en väldigt bra utsikt. Resan varade i 4 timmar och när vi väl var framme väntade en 40 minuter lång Uber resa till hotellet. Bussen stannade nämligen i nordöstra Orlando, medans vårt hotell låg i sydvästra änden.

Idag har vi besökt Mall of Florida, som var aningen B (då det ej var en outlet), och Florida Premium Outlets. Så det har blivit en del shopping även idag. Jag har dock inte mått 100% bra de senaste dagarna, har varit förkyld och (tror jag) på gränsen till feber. På Target i Sawgrass köpte jag därför en amerikansk "supermedicin", som förstås inte är laglig i Sverige. Den gjorde i vilket fall som helst sitt jobb ypperligt, då jag inte känner mig febrig eller har ont i halsen längre. Tyvärr sitter snuvig näsa och lite hosta kvar.

That's all for now!

Vi överlevde den Saudiska flygplatsen! Jag måste säga att alla som satte en 0a i betyg för Jeddah Airport överdriver, den förtjänar en svag 1a i all fall. Varför get jag inte flygplatsen en 0a som alla andra resenärer på internet? Mina förväntningar var så otroligt låga att jag var lättad när vi kom fram. Jag hade läst beskrivningar om hur folk blivit trakasserade av islamsk moralpolis, om långa köer och lite utrymme, om arrogant personal, och allt mellan himmel och jord som kan uppfattas som negativt. När vi checkade in i Dubai gick kvinnan vi checkade in med iväg och pratade med sin chef i kanske 5 minuter. De var nämligen oense om Emma skulle behöva en slöja eller inte. Hon kom tillbaka till oss och sa helt enkelt "What do we do now?" - eftersom Emma inte hade någon slöja. Jag hade läst på TripAdvisor bland annat om att man som västerländsk på flygplatsen inte behövde slöja så jag påpekade det. Vi fick då fortsätta checka in, och kvinnan i checkinen bredvid sa att hon släppte igenom två kvinnor utan slöjor igår. Så det "skulle ju säkert gå bra", inga garantier dock. Då blev jag nervös. Skulle vi behöva handskas med någon slags polis på flygplatsen för detta? Eller skulle alla bara stirra nedsättande på oss? Många frågor och inga svar, så det var en ganska nervös flygning till Jeddah. Väl där var det inga problem alls gällande Emma utan slöja, därför ger jag flygplatsen en 1a. Varför inte högre kanske ni frågar? Flygplatsen består av en enda terminal för Saudi Airlines, där hundratals, kanske till och med uppåt tusen personer samlas i ett rum med galet otillräckliga sittplatser. Vi satt på golvet, i taxfreen, med 30 andra personer, längs en vägg, i tre timmar. Så dit vill jag aldrig igen. På själva flygplaner var dock Saudi Airlines som vilket annat flygbolag som helst, helt okej då jag hade extra benutrymme. Vi fick dock inte sitta bredvid varandra då verkligen hela flyget var fullbokat. Även business och första klass.

Vi anlände till Charles De Gaulle Airport tidigt på morgonen efter en relativt sömnlös natt. Jag sov bara 3 dåliga timmars sömn på planet. Vi åt frukost på donken och tog sen en Uber till vårt hotell. Hotel de l'europe. Ett (verkligen) litet hotell i nordöstra Paris. Det låg runt hörnet från t-banan så det fungerade bra för oss. Rummet i sig var kanske 8/10 kvadrat stort. Så det fanns verkligen inget svängrum! Dagen spenderades med att jag åt en väldigt god dönerkebab (jag beställde på franska men när han frågade om jag skulle äta där eller ta med fick jag tyvärr gå över till engelska), åt bakelse på ett konditori, köpte en 75cl Red Bull och gick tillbaks till hotellet för att försöka att inte somna. Trots redbullen gick det sådär...

Dagen därpå vaknar jag vid 9-tiden, jag somnade klockan 17 dagen innan, alltså sov jag ungefär 16 timmar. Dagen bestod av att vi tog t-banan in till Champs-Elysses och gick till Eiffeltornet. Efter att vi ätit frukost på Starbucks, förstås. Finns inte så mycket att skriva om själva tornet annat än att det var en cool upplevelse. Väldigt mycket folk tyvärr, så vi stannade inte allt för länge på någon våning. I kön till hissen stod vi bakom en stor grupp väldigt irriterande indier. Dom var väl i vår ålder, kanske några år äldre och dom hade absolut ingen aning om hur en kö fungerade. Dom ställde sig och tog kort hela tiden, och när kön rörde på sig stod dom kvar för att ta fler jävla bilder. Jag blir arg bara av att skriva om detta. Efter tredje fotosessionen blev ett gäng tyskar som stod bakom oss (också vår ålder) sura och började pusha förbi, så vi fick också lov att tränga oss förbi. Vi var väl lika upprörda som tyskarna egentligen, men svenskheten att inte tränga sig var för stark. Sen när ett tjejgäng med indier var klara med sina förbannade foton trängde dom sig tillbaka till sina familjer igen, till tyskarnas stora förtret. I VILKET FALL SOM HELST:

Efter Eiffeltornet gick vi längs Seine-floden och kollade på Notre Dame, Louvren, Pariserhjulet, och en massa andra saker. Vi gick aldrig in någonstans p.g.a. massvis med turister (och att det ä dyrt). Sen gick vi tillbaka till Eiffeltornet och Trocadero-parken där man har optimal utsikt på tornet. Vi skulle kolla på lightshowen som körs varje kväll efter solnedgång vid jämna timmar, men den kördes aldrig vid klockan 21. Jag var helt slut och hade ingen lust att vänta 1 timme till nästa, så vi bestämde oss för att se den dagen efter istället.

Dagen därpå mådde inte Emma bra så jag åkte själv till Champs-Elysses och började ta mig mot Louvren. Jag åt en crepe med nutella till frukost, vilket kan rekommenderas starkt! Väl framme vid Louvren var det galet med folk så jag gick till den underjordiska ingången, men även där var det kanske 2 timmars kö för att komma in. Jag gav upp hoppet om att få besöka Louvren, for now. Istället besökte jag Musee de l'Armee och gick på utställningar om medeltiden, andra världskriget, och franska revolutionen. Åt sedan en väldigt god baguette till lunch och begav mig sedan ut i staden för en liten svängom. Emma gillar inte att "bara gå runt utan mål", så det var ett ypperligt tillfälle att bara strosa runt och kolla in staden. Närmare eftermiddagen köpte jag en korv med bröd (alltså baguette) och satte mig vid Seine i solen. Vid kvällen så möttes jag och Emma upp vid Trocadero och åt kvällsmat, sen gick vi och kollade på själva lightshowen vid tornet. Det var väldigt spektakulärt och faktiskt värt väntan. Efter det tog vi oss till hotellet för att förbereda oss på resan mot Miami, USA!

På 4 stadiga timmars sömn begav vi oss mot Orly Airport för att flyga till Lissabon och där byta till Miami. Flygresan gick utan problem och kändes inte som dom 9 timmar det egentligen var. Väl framme i Miami gick vi igenom immigration, där jag blev stämplad som terrorist, nä inte riktigt. Men jag fick ett stort X på min sedel från det automatiska systemet så jag behövde göra om kontrollen hos en människa. Där var det inga problem alls och det gick faktiskt fortare än att stå i den vanliga kön, så det var trevligt. När vi hämtat vårt bagage så beställde vi en Uber, men den dök aldrig upp. Sen i efterhand hade föraren tagit 5 dollar betalt av mig för att vi inte dök upp, jo tjena. Som tur var fick jag 5 dollar credit tillbaks av Uber så vi förlorade inget. Vi tog istället en taxi till hotellet i Fort Lauderdale, vilket kostade 2,5 gånger så mycket som Ubern skulle gjort. Taxi verkar vara en ren ripoff i jämförelse här.

Nu, idag, när jag skriver detta, har vi varit på Sawgrass Mills. Ännu ett gigantiskt köpcentrum, men med en viktigt skiljande detalj från alla andra köpcenter vi besökt hittills: jag köpte faktiskt saker. Nu när vi är så nära resans slut är det dags att shoppa loss. Särskilt här i USA där vissa märkeskläder är mycket billigare än i Sverige. Så idag har jag köpte kläder på Levis, Tommy Hilfiger, och Ralph Lauren för en spottstyver. I jämförelse med svenska priser i alla fall. Vi är nog mer jetlaggade än vi vill erkänna för varandra för nu ligger vi på hotellet och vilar, vilket är skönt. Imorgon åker vi med buss till Orlando!

I skrivande stund sitter vi på flygplatsen, på ett fik, och inväntar vårt flyg till Jeddah i Saudiarabien. Lite nervös över mellanlandningen där då det är väldigt strikta lagar vad det gäller kvinnor. Men efter mycket googlande så verkar det inte vara ett problem så länge man inte går in i landet. Om man skulle ta sig in i landet som kvinna behöver man slöja och heltäckande klädsel. Men det ska nog gå bra, vi är bara där i 2 timmar sen flyger vi mot Paris!

För att summera Dubai nu när jag har tid över: Tiden har gått otroligt fort här, det har gått en knapp vecka sedan vi landade och nu ska vi redan röra på oss. Det är också dyrt i jämförelse med Singapore, Malaysia, Thailand, till och med Sverige. Men det var inte galet dyrt. Vi har också levt sparsamt när det gäller mat och transport. Till kvällsmat 4 av kvällarna har vi ätit följande: nudlar på burk (trevligt att vattenkokare på rummet är standard), naan-bröd (eller den persiska varianten på det i alla fall), fruktsallad, choklad, och juice. Billigt och tillräckligt mättande för att stå oss på till den svindyra frukosten på Starbucks vi ätit alla dagar vi varit här. Men det har väl varit värt det, hos i kassan där visste vad vi skulle beställa efter några dagar så vi blev väl stammisar där.

Jag tänker nu beskriva den absoluta höjdpunkten på resan: (och jag pratar inte om när vi var uppe i världens högsta byggnad, höhö) Ökensafari med kamelridning!

Vi blev uppringda på hotellrummet klockan 12 och fick tidpunkten vi skulle bli upphämtade på. Klockan 16 ringer det från receptionen och vi blir informerade om att vår skjuts är här. Jag hade ställt telefonen under nattduksbordet för att göra plats för min powerbank, så varje gång det ringde dök jag ner under bordet. Vi gick ner i receptionen och hälsade på vår guide Ali (om jag kommer ihåg rätt) från Kamerun. I minibussen sitter redan en Australiensk kvinna som då är en del av vår grupp. Från vårt blygsamma budgethotell åker vi in mot stadskärnan för att plocka upp de sista medlemmarna av vår grupp, hotellet vi stannar utanför är 5-stjärniga Ritz. Där plockar vi upp en fransk familj bestående av mamma, pappa, och en dotter på kanske 8-10 år. På den 45 minuter långa vägen ut i öknen får vi korta beskrivningar på alla byggnader vi passerar av Ali.

Väl framme mitt ute i ingenstans möts vi av ökenhetta när vi lämnar den luftkonditionerade minibussen. Vi får varsin traditionellt arabiskt huvudbonad, vilket jag personligen tyckte satt väldigt bra och skyddade mot solen. Efter det var det bildtagning framför 1950s Land Rovers. Sen fick vi gå fram till våra kameler och sätta oss. När kamelen reste sig upp fick man luta sig ordentligt bakåt för att inte falla framstupa. Sen travade vi iväg på led med vår grupp bestående av 4 kameler ut i öknen. Det var verkligen mycket roligare än det kanske låter och rekommenderas starkt! Efter kamelturen som varade kanske 40 minuter red vi in i ett litet läger där vi blev serverade äppelcider (alkoholfritt så klart då dem är muslimer) och satte oss på kuddar för att kolla på en falkshow/presentation. Det var mycket fascinerande att lyssna på hur beduinerna fångade och tränade falkar för att jaga. Vi fick även se hur falken Summer försökte fånga ett stycke kött som hennes tränare svingade runt i ett rep. Efter den upplevelsen hade solen gått ned och vi begav oss mot det "autentiska" beduinlägret åkandes i Land Roversarna. Lustigt nog var vårat kamelpaket 50 dirhams billigare än Land Rover-paketet men vi fick ändå åka med dem fram och tillbaka till lägret, så vi fick verkligen hela paketet.

Väl framme i lägret (som tur nog inte var särskilt autentiskt) fick vi arabiskt kaffe när vi kom innanför murarna. Sen fick vi en tur av de olika aktiviteterna som fanns under kvällen. Efter det visades vi till vårt bord, som var i knähöjd, och åt förrätt bestående av linssoppa med citron och arabiskt bröd (som för övrigt smakade väldigt likt knäckebröd). Vi satt och pratade med vår grupp (australiensaren och fransmännen) och lärde känna dem bättre under kvällen, vilket var väldigt trevligt! Sen serverades varmrätten och kocken höll en presentation som jag tyvärr missade då jag sprang på toa. Ja det var helt vanliga toaletter, så äktheten av beduinlägret kan ju bestridas en del.

Huvudrätten bestod av lamm (vilket jag verkligen börjat gilla), kycklingspett, ris, och grönsakssås, för min del. Sen fanns det en hel del andra arabiska rätter som kamelkött på menyn också, men det vågade jag inte testa. Alla vid vårt bord vart proppmätta efter maten då dem inte snålade vid uppläggningen. Vi kollade på två shower under middagen, en show där två män svingade runt (nästan jonglerade) med svärd, och den andra där en kvinna dansade traditionell arabisk dans. Efter huvudrätten gjorde Emma en till henna vilket man kunde göra gratis i ett av tälten. Till sist åt vi efterrätt bestående av frukt och arabiska "donuts" i honung.

Sen tog vi Land Rovern tillbaka till minibussen och begav oss tillbaka in i Dubai. Vi pratade om lite allt möjligt med resten av vår grupp som vi nu lärt känna ganska bra. Dem var/är jättetrevliga så det var verkligen pricken över i:et under kvällen. Verkligen 5/5 stjärnor till Platinum Heritage som organiserade det hela. Även om det inte var billigt direkt så var det värt varenda krona!

Sista dagen

Sista dagen i Dubai spenderades på förmiddagen uppe i Burj Dubai, världens högsta byggnad (dock har jag varit på högre berg så det var inte särskilt farligt). Lite stressigt på morgonen då vi la oss sent efter safarit och hade bokat hissen upp i tornet vid 11. Jag visste inte ens exakt vart vi skulle för att hämta ut våra bokade biljetter. Vi åt vår sedvanliga frukost på Starbucks och tog sedan tåget (3 stationer bort) till Dubai Mall där vi försökte följa skyltarna till "At the top - Burj Dubai". Till slut kom vi dock rätt och kunde hämta ut biljetterna. Det var ingen farlig kö så vi kom upp till 124e våningen på knappt 30 minuter. Väl där njöt vi (eller jag i alla fall, kan nog inte prata för Emma) av utsikten:

Efter höghöjdsäventyret besökte vi Mall of the Emirates och såg inomhusskidbacken dem hade där. På kvällen åkte vi tillbaks till Dubai Mall för att kolla på Dubai Fountain-showen. Fontänen koreograferades till opera och varade i knappa 5 minuter. Det var nästan mer spektakulärt hur många människor som samlats runt den enorma fontänen för att kolla på det hela.

Idag lämnar vi som skrivet Dubai för Paris och har i skrivande stund 8 timmar kvar innan första planet lyfter.

Jag har inte haft så mycket inspiration att skriva de senaste dagarna. Så det blir ingen skriven summering av Dubai so far. Jag lägger istället upp lite bilder vi tagit här! Men för att punkta upp vad vi gjort och vad som hänt hittills:

• Första natten var intressant, mitt i natten kom förra gästerna i rummet vi fått in och började argumentera att det var deras rum. Mitt i natten. Så efter en kort diskussion försvann dem. Väldigt konstig upplevelse.
• Dag 1 besökte vi Dubai Mall, världens största shoppingcenter. Allt var svindyrt!
• Dag 2 besökte vi Dubais enda gratis strand, JBR Beach. Vi köpte med mackor och spenderade dagen där.
• Dag 3 besökte vi Dubai Miracle Gardens!
• Dag 4 besökte vi åter igen stranden.

Idag ska vi på ökensafari med kamelridning. Imorgon blir det Burj Dubai!

Idag, den 16e april så befinner vi oss i Dubai. Men eftersom jag inte skrivit på ett par dagar så får vi hoppa tillbaka till Singapore!

Dag 3 i Singapore

Idag besökte vi Singapore Zoo. Eftersom vi har besökt djurparker och akvarium flera gånger tidigare under resan så behövde vi en "riktig" zoo-upplevelse där vi kunde vara längre än en timme. Tanken var att det skulle bli en halvdag, men det fanns så mycket att se så vi blev kvar där nästan hela dagen. Vi tog t-banan och bytte till buss för att ta oss dit. Singapores infrastruktur är verkligen anpassad för att kunna ta sig var som helst (nästan) när som helst, så det känns tryggt att veta att oavsett hur vilse man blir att man alltid kan ta sig tillbaka! Väl framme vid djurparken började vi köa för biljetter, men då hände något otroligt tursamt: ett par kom fram till oss och frågade om vi ville följa med in på deras gratisbiljett. Dem hade tydligen fribiljett för 4 men var bara 2 så vi fick följa med in gratis! Vi sparade 700 kronor tack vare dem! Väl inne såg vi en hel massa djur och lyckades timea flera shower/matningar av djuren också. Mycket bra dag! Vi tog sen bussen till andra sidan stan och behövde sen ta t-banan hela vägen tillbaka igen för att till slut komma hem till Mei igen. Det var inget misstag att vi tog fel buss, utan bara en misskalkyl av hur många stationer bort vi hamnade.

När vi kom hem var det hemlagad mat från Meis mamma att vänta. Mycket god kycklingcurry, lax, och bläckfisk! Efter den festmåltiden tog vi en cykeltur längs färskvattenfloden Punggol Serangoon Reservoir ut till havet där man såg över till Malaysia. Sen avslutade vi kvällen med en smoothie på ett kafé.

Dag 4 i Singapore

Idag har vi varit på kulturell rundtur, vi började dagen med att besöka Little India och deras street market, tempel, och köpcenter (specifikt Mustafa Center). Där fanns allt Indien-relaterat och lite till. I Mustafa Center fanns det en våning och en avdelning för allt man kunde tänka sig. Vi fikade på en Starbucks och nu fick baristan äntligen mitt namn rätt, men enbart för att jag bokstaverade det för henne.

Sen tog vi oss till Chinatown och shoppade lite souvernirer för de kontanter vi hade kvar. Eftersom vi hittills nästan uteslutande betalat med kort hade vi flera sedlar med låg valör kvar, så då var det bara att hitta vad som helst som kunde köpas för exakt sedelns valör. Efter turen i Chinatown begav vi oss till IKEA för att stilla vår hemlängtan, nu tror jag vi står ut resten av resan. Vi tog en tur genom IKEA och slutade med att äta köttbullar och löpa lösgodis, då kände man sig nästan som hemma. På eftermiddagen tog vi oss till Sentosa och gick runt vid Universal Studios (vilket vi kommer besöka i USA istället) och stranden. Vi besökte kontinentalasiens mest södra punkt innan vi lämnade ön. Vi avslutade sen vår Singaporevistelse med en tripp upp i "The Spaceship Building" och upplevde den coola utsikten.

Sista dagen i Singapore

Sista dagen spenderades på flygplatsen, vi åt lunch och fikade på Starbucks med Mei innan vi begav oss till andra sidan passkontrollen och lämnade landet. Denna gången gick det inte lika bra för baristan:

Vi satte oss på flyget mot Colombo, där vi landade 3 timmar senare. Där åt vi Burger King för 340 kronor FÖR TVÅ NORMALA MEAL. Verkar som de tagit den lokala valutan och sen bara bytt priserna till USD på flygplatsen, helt galet. Vi satte oss sen på flyget mot Dubai, eftersom det var en långflygning var det ett stort flygplan för en gångs skull, vilket var trevligt. Man kunde kolla en film och sitta aningen bekvämare än alla 1-timmes flyg vi tagit i Asien.

Nu är vi alltså i Dubai, landet där allting är dyrt. Men det återkommer jag med en annan dag!

Nu har vi varit knappa två dagar i Singapore, här känner vi oss fattiga i jämförelse med alla andra platser vi har besökt hittills. Undrar hur hård smäll Dubai då kommer bli? Vi började med att landa på Singapore Changi Airport, lätt den bästa flygplatsen hittills. Allting flöt på mycket smidigt, vilket det också har gjort på alla andra flygplatser. Men med en stor pluspoäng: inga köer (i princip). I Kuala Lumpur väntade vi nästan en hel timme vid "Immigration". Här i Singapore tog det knappt 5 minuter innan vi var igenom passkontrollen. Väskorna låg på bandet när vi kom ut och jag behövde bara spurta fram och ta min innan den tog ett till varv. Det var glas mellan väskuthämtningen och "Arrivals"-hallen och jag tror att jag såg Mei Ling genom glaset men var inte säker, hon såg inte oss i alla fall. När vi kom ut så kände vi igen varandra! Vi tog tillsammans en gemensam Uber till hon och hennes mammas lägenhet i Sengkang, ungefär en halvtimme med MRT (tbana) från mitt i city. Vi gick igenom lite vart allt fanns i lägenheten och vart närmsta tbana/skytrain låg. Efter det skulle Mei till jobbet så vi blev lämnade själva.

Vi åkte då in till city efter att ha ätit en lätt lunch bestående av flingor och macka. Väl där utforskade vi gallerian Plaza Singpura grundligt, åt världens skummaste glass eller vad det nu var. Någon slags smaksatt is var det men det var väldigt annorlunda mot något annat jag ätit tidigare. Dyr var den i alla fall, vilket allt här är i jämförelse med Malaysia och Thailand. Sen gick vi upp längs Orchard Road och kollade in i några köpcenter/butiker. Sen på kvällen skulle vi äta dumplings på Tim Ho Wan med Mei och hennes mamma, som hade/har(?) en Michelinstjärna men med överkomliga priser. Vi hade inte träffat hennes mamma innan dess så medans vi stod och väntade och såg lite småvilsna ut kom en tant fram till oss och sa att hon var Mei Lings mamma, vilket överraskade oss! Mei var nämligen sen, i vilket fall som helst var maten varierande jättegod och åtminstone intressant. Efter det åkte vi hem och la oss nästan direkt, vi hade ju varit uppe sen klockan 6 för att vi flög.

Är ganska så trött när jag skriver detta så jag beskriver dagens aktiviteter lite kort. Vi började med att bli bortskämda till frukost av Meis mamma, hon dukade upp allt möjligt när vi förväntade oss att göra varsin macka och sen gå, men så var inte fallet! Vi åkte sen till Singapore National Museum och gick på den historiska utställningen och en artistisk utställning som var mer än upplevelse än utställning. Sen åt vi lunch på McDonalds, vilket vi har gjort i varje land hittills för att jämföra. Sen gick vi på "Battlebox"-turen, en guidad tur av den brittiska bunker som användes som högkvarter under andra världskriget innan Singapore kapitulerade för Japanerna. Mycket intressant och välgjort tour att gå på! Efter det köpte vi Tiramisu (tror jag) på ett bageri och åt som fika. Sen gick vi och gjorde Singapore Riverwalk, på ett ungefär. Vi stannade på vad som varit Anders favoritbar och jag tog en öl där. Vi hade också en diskussion med en äldre man om flyktingkrisen hemma i Sverige, mycket politik så det behöver vi inte gå in på närmare men det var intressant att höra hans tankar. Vi avslutade dagen med att äta en svindyr middag på en italiensk restaurang längs riverwalken, så går det när man inte tänker på att 1 Singapore dollar är ~6 kr. Vi kommer ju från Malaysia där en ringgit bara var 2 kronor och allt är mycket billigare.

Det var vår första hela dag i Singapore, vi fick mycket gjort!

Sista hela dagen på Langkawi, imorgon klockan ~9 flyger vi till Singapore. Hoppas att vi hinner äta frukost då buffén öppnar 6:30, man vill ju inte stressa för mycket. Jag har inte skrivit på några dagar nu, inte för att vi inte gjort någonting utan för att jag helt enkelt inte känt mig manad att göra det, först nu.

Förrgår

Vi besökte i förrgår Langkawi Wildlife Park, vilket var som ett litet zoo där man kunde mata vissa av djuren. Vi köpte en påse med olika sorters mat i som man kunde ge till djuren direkt från handen eller kasta in bakom inhägnaden. Roligt att se bland annat emuer, piggsvin, och ännu fler kaniner!

Efter zoobesöket ösregnade det resten av dagen så vi blev kvar inne på hotellrummet. Väldigt omväxlande väder som ingen verkar kunna förutse här på ön. På kvällen klarnade det dock upp och vi åkte ner till Cenang Beach igen för att Emma skulle göra en henna. Vi gick förbi ett ställe vi kollat in några dagar innan där ägaren sagt att hon som gör hennor kommer först på kvällen. Klockan var runt 18 när vi kom dit men hon hade inte dykt upp än, så vi gick och åt mat på en italiensk restaurang. Medioker pasta för ett högre än normalt pris. Efter det gick vi ett varv längs turistgatan och kom sen tillbaks till henna-stället. Nu var hon där så då var det bara att sätta igång. Ägaren och några anställda (stället hade massage också) satt utanför och skulle äta mat. Ägaren undrar var vi är ifrån, han är en äldre man med till synes asiatiska rötter. Vi svarar Sverige och då byter han över till svenska och säger att han bott i Sverige i 10 år. Medans Emma får hennan målad sitter jag och pratar med ägaren, som jobbat i Helsingborg med mentalt sjuka personer. Han bryter på tyska vilket förklaras med att han drev en resebyrå i Tyskland under flera år. Jag frågade aldrig var han kom från ursprungligen men han har rest runt väldigt mycket och haft flera olika jobb. Nu är han "pensionerad", men verkar driva lite olika affärer här på Langkawi. Han har dock starka Sverigekopplingar fortfarande då han har sommarstuga och en Volvo i Vimmerby. Så det var roligt och intressant att prata med honom! Efter det så åkte vi tillbaks till hotellet igen.

Igår

Igår besökte vi Seven Wells, ett vattenfall som är ganska högt beläget. Vi kom dit runt lunchtid och som tur är ligger det inte helt mitt ute i ingenstans, så vi kunde köpa macka och juice att äta innan vi började färden uppåt. Det inleddes med X antal hundra trappsteg uppåt. Det värsta var att alla dessa trappsteg var oerhört ojämna och sluttade åt olika håll. Väl "på toppen" fanns det några naturligt bildade pooler där vattnet rann innan det blev ett vattenfall som man kunde bada i. Även en utsiktsplattform med mycket fin utsikt. Vi var inte riktigt badsugna så vi gick lite längre uppåt och såg då att vi inte ens var nära någon topp, utan det var enligt skyltar "2 timmar vandring" kvar till toppen-toppen. Detta på en smal skogsstig, eller rättare sagt djungelstig. Vi tänkte att till toppen kommer vi nog inte, vi hade inte planerat för en sådan pärs, men vi följde stigen i en dryg halvtimme och jag skulle gissa att vi kom en tredjedel på vägen uppåt. Sen vände vi då vi var otroligt svettiga och energin började gå ner då man inte kommer så långt på en macka till lunch. Roligt att gå på lite upptäcktsfärd dock! Vi gick ner och köpte glass och åkte sedan till hotellet. Vi gick efter det till det närbelägna shoppingcentret och åt en "riktig" lunch.

Idag

Idag så hade vi inget speciellt att hitta på, vi har i princip varit på vart enda point of interest på ön nu. Så vi åkte ner till Cenang Beach igen och badade vid stranden. Inte helt fel då det var strålande sol, vi var dock försiktiga så vi inte råkar upprepa Koh Tao-brännan.

Imorgon som skrivet, tidig morgon och iväg mot Singapore!

Vi har nu varit på Langkawi i knappt 4 dagar och tiden känns som den gått ganska så fort. Vi har hunnit besöka öns cable car, eller sky taxi, eller vad man nu vill kalla det. Dock till vår stora besvikelse var den stängd för sin årliga renovering, vilket innebar att vi inte kunde åka upp på öns högsta(?) berg och gå på sky bridgen. Detta var tyvärr öns populäraste attraktion så väldigt synd att vi missar den. Dagen efter vi lämnar Langkawi öppnar den igen, förstås.

Istället fick vi underhålla oss med att mata och klappa kaniner som fanns vid sidan om vad man får kalla nöjesparksliknande attraktioner. Stället cable caren fanns på hette "Oriental Village", men kändes lite mer som ett nöjesfält i lågsäsong. Allt som allt är det inte mycket folk här på ön, känns det som i alla fall. Vi har inte sett så många turister och när vi väl gör det reflekteras inte mängden vi upplever i de Tripadvisor-reviewsen jag läst. Där pratar folk om långa köer och mycket folk, men vi har inte sett något av det. Kaninerna var i vilket fall som helst mycket söta, och hungriga, så vi kan inte klaga.

Det var gårdagen, idag så besökte vi Cenang Beach. Vilket är öns metropol för sandstrand, restauranger, hotell, hostels, och shopping. Så nu vet vi att om man ska tillbaka till den här ön ska man kanske överväga att bo där, och inte som oss i Kuah, 30 minuter med taxi bort. Inte för att det var dyrt att ta taxi, det finns en hel flotta bilar utanför hotellet som kör oss till andra sidan ön (där Cenang ligger) för 30 ringgit, eller 60 svenska kronor då. Men man vill ju gärna ha saker som sandstrand och restauranger inom gångväg, vilket vi också i och för sig har. Men vår stad verkar vara lightversionen av Cenang.

Sen bor vi också på ett islamic hotel, tydligen. Deras slogan är:

Det är väl i sig inget fel med det, men det är typ vi, ett äldre brittiskt par, och förvånansvärt många muslimer som bor här. Det reflekteras också i form av vad som serveras till frukost, vilka faciliteter som finns (bönerum, med allmänt utrop på utsatta tider). Det var billigt, och fått bra betyg, så vi kan verkligen inte klaga på den här punkten heller. Känns bara som man är lite främmande för resten av gästerna och personalen, som om dem tänker: "Varför valde dem det här hotellet?" - vilket jag nu i efterhand också undrar. Men det är så det går om man inte läser recensionerna och bara går efter betyget.

Tillbaka till Cenang Beach! Vi gick huvudgatan upp och ned för att se oss omkring en del. Taxichaufören sa att man kan gå ner till stranden "var som helst", vilket var sanning med modifikation. Efter gatupatrullerandet gick vi in på gården till ett hotell, där vi äntligen kunde komma åt stranden. Inte särskilt självklart att man måste gå igenom hotell eller restauranger för att komma till stranden. Men det var värt det! Så vi gick stranden upp och ned innan vi gick tillbaka till huvudgatan och åt lunch.

Efter det åkte vi tillbaka till hotellet och var vi poolen ett tag, sen var vi på rummet tills vi gick och åt kvällsmat på KFC, på andra sidan gatan. Varför KFC och inte någon lokal smakupplevelse? Jag måste säga att jag är lite besviken på hur den asiatiska maten vi ätit smakat. Har du ätit en har du ätit alla, och allt som är starkt smakar bara starkt för mig då jag inte är van vid sådan mat. Så visst pad thai är väldigt gott, och andra rätter för den delen också, men det är inte revolutionerande gott. Så KFC är minst lika intressant att besöka i nuläget. Sen är portionerna väldigt varierande i storlek, ibland får man bara en ynka liten talrik med en kvarts portion. Man får ju vad man betalar för (6 ringgit för den portionen jag syftar på), men det är lite drygt när man är hungrig igen en halvtimme senare.

Nuvarande betyg på Langkawi är bra, men verkligen inte lika bra som man kunde hoppats på. Fortsättning följer dock!

Tyvärr så blev det ett tråkigt slut på dagarna i KL. Vi båda måste ätit något dåligt och mådde dåligt sista hela dagen vi hade till godo. Det blev alltså ingen tur till tvillingtornen. Dock måste jag säga att jag imponerades över hur "bra" KL presterade i jämförelse med Bangkok. Vi hade i princip samma låga priser på transport, mat, och boende. Men utöver det så pratade faktiskt alla vi stötte på engelska, så vi kunde faktiskt ha en konversation istället för att tafatt peka och gestikulera vad vi ville ha sagt. Det hjälper nog att Malaysia till skillnad från Thailand använder det latinska alfabetet, så även om man inte "förstår" vad det står, så förstår man ändå vad det handlar om.

Igår åkte vi direkt från vår lägenhet till flygplatsen då vi inte riktigt kände oss krya än. Otroligt svårt att bedöma om ett flyg går från KLIA1 eller KLIA2, som är två separata komplex på den stora flygplatsen som betecknas KUL. På vår biljett stod det så klart enbart KUL, så jag fick kontakta flygbolaget för ett tydliggörande. Hittade ingenstans på internet där dem hade skrivit ut den detaljen. Det är ändå en bit mellan terminalerna så om man hamnar fel så kan det bli bråttom. För oss var det ingen större fara eftersom vi var där i så god tid. Jag ser nu inte flygplatser som ett oros- eller stressmoment längre, jag har vant mig vid processen. Jag är nu enbart en vanlig resenär som tycker det är för mycket väntande och för långa köer.

Väl framme på Langkawi åt vi på någon slags Malaysisk ripoff av KFC, eftersom vi båda var utsvultna så kan jag inte klaga. Man märkte dock att kvalitén var bristfällig. Sen tog vi en taxi till en "annan" stad där vi hade bokat ett hotell för 1 natt. Tydligen var det bokningen av AirBnbt i KL som var fel och inte den på resorten. Så egentligen skulle vi stannat två nätter till i KL, men så blev det inte. Hotellet vi bokade här var billigt, och det märktes, vi fick ett rum utan fönster som var aningen sunkigt. Men vi sov ju bara 1 natt, idag gick vi och åt lunch och checkade sedan direkt in på det egentliga hotellet 200 meter bort.

Nu hoppas jag på att det inte ska regna för mycket när vi är här, vilket tyvärr ser ut att vara prognosen.

Nu har vi befunnit oss i Kuala Lumpur i ungefär 30 timmar. Vi lämnade Sepang Gold Coast Resort halv 1 på eftermiddagen. Vi beställde en taxi in till vårt boende i Kuala Lumpur, resan tog drygt 1 timme och 30 minuter. På vägen dit behövde jag ta ut pengar då taxin inte tog kort. Vi stannade vid en bank som hade ATMs i den lilla staden vid hotellet. Dock kunde man enbart sätta in pengar på alla deras automater. Mycket konstigt. Så vi körde runt hörnet till "Malaysia Islamic Bank", där kunde man ta ut kontanter i alla fall vilket var skönt. Hade inte varit så kul att stanna vid någon random ATM på gatan i Kuala Lumpur och stressa med pengarna till chaffisen. Det kändes lite som att åka bil i Sverige i Stockholmstrakten, men istället för barr och lövskog var det palmer.

Vi kom fram till AirBnbt klockan 14, vid utsatt tid för att möta vår "host". Dock hade vi inget internet i en halvtimme, så medans vi satt i utomhuslobbyn och väntade kunde vi inte kommunicera med uthyraren. Så efter ett tag gick vi till "Carrot Café", vars namn enbart verkar ha att göra med att dom dekorerade kaféet med lite morotsskulpturer på väggarna. I vilket fall som helst åt vi en enkel lunch och fick WiFi så vi kunde kontakta vår host. Han svarade dock inte på våra meddelanden under de närmsta två timmarna. Så vi satt där i lobbyn och visste inte riktigt vad vi skulle göra, han svarade ju inte på SMS eller interna meddelanden på AirBnb. Till slut skrev han att "han inte fått våra meddelanden förens nu" - och skickade sin bror att ge oss nycklarna. Brorsan visade sig vara en filur vi sett gå runt i lobbyn och leta efter någon eller något tidigare. Men han hade aldrig kommit på tanken att fråga oss om vi var personerna han letade efter... Vilket vi så klart var.

Vi fick i alla fall tillslut vårt rum på 28e våningen (av 34e), så vi har en väldigt bra utsikt. Rummet luktar lite inrökt och det stod mat från förra gästerna kvar i kylen. Men vi orkar inte bry oss om det. Vi stannar bara 3 nätter ändå. Vi har dock utsikten från poolen på 33e våningen att glädjas över, Petronas Twin Towers i bakgrunden till vänster:

Vi kom in i lägenheten kring 17 och kunde då dra en lättnandets suck. Vi gick ner och åt kvällsmat på Carrot Café och sen skulle Emmas vänner komma och hälsa på. Planen var att vi skulle dra ut och festa så vi köpte lite dricka, det känns fortfarande konstigt att se starksprit, öl, och vin i vanliga matbutiker och 7elevens. Självklart så leggar ingen, även fast åldern för att köpa alkohol i Malaysia ligger på 20, och det är ett väldigt islamskt land så straffen är väldigt höga för alkohol- och drogrelaterade "brott". Men vad gör man inte för turismen? Vi drog ner till något slags klubbkvarter som Emmas vänner varit vid dagen innan. Vi gick in på något litet "hål i väggen" som var inrett till igloo. Medioker musik och ett aningen påtvingat inköp av tequila senare (antagligen för att det var gratis inträde för oss) gick vi därifrån. Jag var inte riktigt på partyhumör då jag redan var väldigt trött. Jag och Emma går nämligen fortfarande och lägger oss vid 21/22-tiden och går upp runt 8/9 så vår dygnsrytm var inte i synk. Vi tog en Uber till McDonalds och käkade lite nattkäk, sen tog vi en Uber hem till mig och Emma, vännerna fick sova över då vi hade en extra madrass och en soffa till hands. Säg inte det till vår AirBnb host dock, då blir han nog inte så glad.

På tal om Uber: det måste vara det mest effektiva sättet att transportera sig, någonsin. Du beställer resan i deras app, får en förare designerad till dig, väntar på utsatt upphämtningspunkt, och till slut betalar man i appen prutat och klart. Otroligt mycket smidigare än att övertala någon skum taxichaffis att köra på mätare än fast pris. Ovan är kvittot på vår senaste Uber-resa, vilket uppgår till 22 svenska kronor för att ta oss från centrum till vår lägenhet. Otroligt överkomliga priser om man säger så. Dock bor vi på ett lite konstigt ställe så vår Uber-chaffis som skulle kört ner oss på stan fick cancel:a resan för att han inte hittade till vår lägenhet. Ubern vi tog hem från McDonalds under natten fick loopa runt lägenheten ungefär tre gånger innan vi hittade rätt infart, så risken finns att varje gång vi ska någonstans att det blir fördröjningar.

Bilder från utanför köpcentret vi besökte med Emmas vänner (inte så mycket mer att skriva om den vistelsen):

Imorgon ska vi till Tvillingtornen och förhoppningsvis åka upp en bit!

Nu har vi varit här på "lyxhotellet" i sisådär 3 dagar. Det märks verkligen att det är lite rikare personer som bor här normalt sett. Mest verkar det vara personer från arabvärlden, indien, och sydkorea/japan här. Jag är inte helt säker på den saken dock, eftersom Malaysias befolkning består av just denna blandning av etniciteter skulle alla här lika gärna vara malayer (så säger man va?). Men eftersom folk är här på semester känns ju det lite konstigt. Det är jag, Emma, och två västerländska par här, så man känner sig lite speciell. Maten är inte lika billig som i Thailand här, men eftersom det är lite finare så får vi väldigt mycket för dem. Vi har ätit buffé till frukost (den ingår i priset) och lunch varje dag till priset av 70 sek per person vilket känns väldigt rimligt med tanke på den service vi får och vad som serveras. I övrigt har vi inte gjort särskilt mycket av intresse här, man hänger vid poolen och that is that. Hotellet är bokstavligen den enda turistattraktionen på mils avstånd så vi har inte så mycket val.

Vi märkte också att vi gjorde en miss i bokningen. Tydligen så bokade vi endast 3 nätter på det här hotellet när vi i själva verket skulle bokat 4. Vårt nästa boende är airbnb i Kuala Lumpur från den 31a mars. Nu hade vi bara bokat där vi är nu till den 30e, vi hade alltså en natt "utan" boende. Det var dock inga problem att bara gå till receptionen och boka in en extra natt här. Vi hade ju ändå tänkt 4 nätter från början så det var inte mycket svårare än så!

Imorgon åker vi in till Kuala Lumpur och ska då förmodligen träffa Emmas vänner en av dagarna då dem också befinner sig i KL för tillfället. Hoppas bara vi slipper den galna föraren från flygplatsen på den resan.

Nu har jag inte skrivit på ett tag, det kan förklaras med att våra dagar har varit väldigt händelselösa, relativt sett till Bangkok. Som jag skrev för några dagar sedan brände vi oss ganska kraftigt i solen när i var på stranden. Läxan lärd bla bla o.s.v. Så vi har hållt oss inomhus mestadels av tiden. Undantagen har varit när vi gått och ätit mat. Då har vi haft 2 "stammisställen" på ön. För frukost har vi gått till ett liten kioskliknande ställe som serverar toastad baguette med olika pålägg, och goda fruktshakes och juicer. Det är också väldigt billigt och finns alltid plats vid borden som har utsikt från en kulle över vattnet. Mycket bra ställe som jag nästan enbart därför vill besöka Koh Tao igen. Till middag har vi besökt Simple Lifes bar/restaurang, inte för att vi visste vad Simple Life var, men tydligen så är det en dykarresort. I vilket fall som helst så åt vi middag där första kvällen och fortsatte sen på det spåret de kommande dagarna. Allt från thaimat till europeisk pasta fanns, vilket dock var utbudet på 90% av alla andra ställen på ön, så det var kanske inte särskillt unikt i sig. Med undantag av frukost/middag gjorde vi inte särskilt mycket mer än slappa på hotellet. Vi gick och köpte dricka och snacks på 7eleven och sen tog vi det lugnt. Det är förvånansvärt hur trött man blir av att vila. Vi lyckades trots slappandet somna vid 21-22-tiden varje dag. Det var vår tid på Koh Tao!

Även om det kan låta lite tråkigt så tycker jag inte att det är ett så stort problem att vi "missat" flera dagar. Jag skrev förra gången att jag ändå vill tillbaka dit någon gång, så det här var bara ett litet smakprov. Nu forsätter vi från och med igår!

Igår lämnade vi Koh Tao och satte sikte på Malaysia. Vi gick upp vid 8-tiden och packade ihop det sista på morgonen. Vi åt frukost en sista gång på stammisstället och gick sen ner till hamnen för att hoppa på vår båt tillbaka till Koh Samui för att där ta flyget till Kuala Lumpur. Jag trodde att det skulle bli en ganska lugn resa, men redan vid hamnen blev det lite stressigt. Vi letade reda på vart vi skulle hämta ut våra biljetter och såg då att det var en kö som sträckte sig runt nästan hela byggnaden till båten. Det var också oklart om vi ens var i rätt kö (tur nog så var vi det) då det var dåligt skylltat och den enda infon vi hade var namnet på båten vi skulle åka med, Lomprayah - vilket också visade sig vara namnet på hela redderiet och ALLA deras båtar. Efter den långa kön blev det att stressa (väldigt långsamt stressa) ombord på båten då den redan var försenad. Väl ute på öppet vatten var det vågigt och sjösjukan satte in för oss och majoriteten av passagerarna, illamåendet var ganska påfallande men jag så inte personligen någon spy. Många satt med påsar redo dock.

Väl i land på Koh Samui insåg jag att vi inte hamnat på samma pir (som låg 5min från flygplatsen) som vi åkte till Koh Tao, utan på en som låg ungeför ~30 minuter från "centrum". Vi tog därför en taxi in till flygplatsen och åt pizza och glass där. Sen inväntade vi vårt flyg, som naturligtvis också var försenat. Det verkar som om jag konstant kommer bli stoppad i tullen för min powerbank. Den ser ganska biffig ut och gränsen för vad man får ha på ett flyg är 21 000 mAh, min skulle nog lätt rymma mer än vad den gör, knappa 16 000 mAh. Så det blir inspektion varje gång! Jag trodde också att flygresan skulle ta 2 timmar, som det stod på pappret. Jag insåg dock inte att vi passerade in i en ny tidszon och att flyget bara tog 1 timme.

Väl i på flygplatsen i Kuala Lumpur stog vi i kön för passkontroll i nästan en timme. Väldigt oeffektiv process dem verkar ha. Kan vara att vi som Svenskar är ganska priviligerade i vårat resande, vi behövde inga andra papper ifyllda än passet. För mig tog det bara 30 sekunder att passera kontrollen som bestod av att man lämnade in passet, tog ett foto, och tog fingeravtryck. Medans andra resande från till synes mellanöstern/asien hade andra papper med sig och vart kvarhållna tre till fyra gånger så lång tid som oss. Ett äldre par med asiatiskt ursprung från Australien bakom oss verkade oroliga inför för processen, att dem inte fyllt i några papper o.s.v. Så mannen frågade mig om hur det fungerade, jag fick svara att det här var första gången jag var här också och att "jag hoppas man inte ska behöva annat än passet". Det såg ut som att dem inte hade några större problem att ta sig igenom heller!

Till slut hittade vi vår transfer till Hotellet. Flyget var sent och vi hade stått i passkontrollen i nästan en timme så det började bli ganska sent. Det åskade en hel del så det var en väldigt cool syn under resan. Dock måste chaufören haft en dödslängtan, han körde som jag brukar göra mitt i natten när ingen annan är ute. Fast i vårt fall regnade det, det var nästan kolsvart ute, flera andra bilar på vägen, och väldigt små vägar. Men så in i helvete heller tänkte han, och körde om 4 bilar, i en kurva, i 80, medans vi fick möte ett par hundra meter längre fram. Mycket otrevlig resa, hade jag inte varit så trött hade jag sagt till honom. För holy shit vad han körde.

Äntligen framme på resorten, nu blir det 3 lyxiga dagar framför oss! Vet inte hur mycket det blir att skriva härifrån heller då jag fortfarande måste "vila" ansiktet. Ser ut som 3e gradens brännskador på näsan... Dock gör det inte ont, det ser bara helt åt helvete ut.